Aj min mage. Den är full av sushi, vindruvor och coca-cola light.

Ikväll har jag, Jenny och Petra invigt den nya hemmabioanläggningen. Den är bra. Jag hyrde för första gången en dvd och det gick otroligt bra. En komedi. Den var riktigt, riktigt bra! Alltså, bra på ett amerikanskt, gulligt, nördigt-men-ändå-inte, ganska lågbudget-, feel good-, vanlig-onsdags-film-sätt.

Egentligen skulle jag och Thomas ätit födelsedagsmiddag med Helena på Ettutre, men den lilla hunden i vår familj klarar sig ju som bekant inte helt själv ännu varför jag fick avboka detta evenemang. Thomas var på jobbmöte hela dagen och kvällen och kunde vare sig följa med till Ettutre eller vara hemma med den söta lilla hunden. Den söta lilla hunden har förövrigt varit en alldeles exemplarisk sådan idag och jag tror att han hade kunnat vara på ett hunddagis utan några som helst problem. Jag tror faktiskt att det egentligen inte var enbart Linus fel att han blev utkastad och avstängd. Kanske har personalen på dagiset inte riktigt koll på hur hundar i allmänhet fungerar och därmed i synnerhet inte vet hur de ska handskas med en hormonstinn 8-månaders boxervalp. Well, idag har han varit hemma ensam kortare stunder och det har fungerat alldeles utmärkt. to be continued...

Just det, Jakob har varit här också. Han ska låna vår bil tills imorgon. Tänk att tre av mina syskon är så vuxna numera att de har körkort! Helt otroligt. Själv funderar jag på att köpa mitt på postorder.

Ps. Tulpanerna på bilden står i en vas på vårt köksbord. Jag älskar tulpaner, de är ett underbart vårtecken!

Han, den lilla vännen, var inte sjuk. Han bara laddade batterierna. Nästa dag, dvs. igår hade han laddat dem så mycket att han blev relegerad från sitt dagis. Han hade varit så "valpig och lekfull" att han hade stört både de andra hundarna och grannarna i huset. Jaha. Då får han väl vara hemma då, tänkte jag. Det klarar han ju. Utanför huset hemma på Hornsgatan träffade jag en av våra grannar. Jag berättade att vårt fantastiska dagis numera var ett minne blott och att han i fortsättningen kommer att vara hemma en del on his own. "Ni får säga till om ni hör honom genom väggen", sade jag halvt orolig och halvt för att vara artig. Jadå, svarade hon. Sen sa hon det fruktansvärda: "Han ylade ju en del häromkvällen." När vi var på bio, med andra ord. Han y-l-a-d-e. Det är extremt jobbigt att få veta att ens hund stör i fredagsmyset och sjunger med i "Så ska det låta"-bruset från grannens TV. Att han tycker att det är roligare att vara med sin flock än att ligga själv och glo ut genom fönstret är väl inte så svårt att förstå, men att han ropar på hjälp och tror att han ska dö om han måste vara ensam hemma, det gör hundlivet en smula påfrestande.

Helgen är som sagt över och jag är hemma och pluggar idag. Vid mina fötter ligger Linus och snarkar sött. Den söta lilla vännen. Idag har han varit helt slut. Jag är nästan lite orolig att han är sjuk eller nåt. Inte förrän klockan 12:30 fick jag med honom ut på en första promenad. När vi kom in åt han sin mat med god aptit och gick sen direkt till sin kudde och fortsatte sova. Lilla sötisen.

Monday, bloody monday!

Helgen är över och jag sitter åter med näsan i böckerna igen.
Svensk grammatik, yes!

Faktum är att jag tycker att det är roligt. Men svårt. Om jag skulle få frågan om vad som är målet med mina studier skulle jag nog svara att jag är intresserad av språk och att jag även kan bli gymnasielärare om jag läser hela utbildningen. Om jag däremot skulle fantisera inne i mitt huvud om detta mål så är det något jag inte vågat yppa för någon, knappt inte ens för mig själv. Jag vill skriva en bok. Jag vill det så gärna att jag är rädd för att tiden ska gå för fort. Så att jag inte hinner skriva mina bästsäljare. Jag har så många idéer inne i mitt huvud!

Problemet är bara att jag inte vet hur man skriver skönlitterärt. Jag menar, hur vet jag vad som är "mitt" språk? Skulle mitt skrivande locka någon att läsa? Well, man vet ju inte förrän man försökt, så... vänta bara... en dag kommer det att stå en bok i bokhyllan hos den där Någon (om så bara hemma hos mamma).

Jag läser ju svenska på universitetet just nu, så grammatiken lär ordna sig ganska snart... ha ha, om fyra veckor ska jag kunna följande:

"Studenten redogör för svenska språkets grammatiska uppbyggnad på ett korrekt och detaljerat sätt. Studenten utför, med mycket god säkerhet, enklare grammatiska analyser av texter på ord-, fras-, sats- och meningsnivå i det närmaste felfritt."

=lärandemål för högsta betyg enligt Stockholms universitet.

Stockholms universitet

arg älskar jävligt sur trött glad positiv irritation agressioner lycka glädje pms

Linus 8 månader.

Snö, snö, snö! Det har snöat oavbrutet i flera dagar! Härligt när det knarrar under skorna -även mitt inne i centrala Stockholm. Lilla Linus är heltokig! Han jagar snöflingor och dammsuger marken efter snö som går att äta. Han liksom kör ner hela nosen i snön och när han tittar upp ser han ut att ha dragit en lina...
Men söt är han!

Nu är Eddie här också, han har sportlov och ville förgylla vår tillvaro med ett besök. Igår fick han följa med mig till universitetet och lyssna på en föreläsning om svensk grammatik. Han tyckte inte att det var särskilt roligt :)
På kvällen spelade vi ett ganska roligt sällskapsspel "Löning", gjorde chokladgodisar och pratade en massa. Ikväll lutar det åt bio eller nåt annat mysigt. Jag hoppas Thomas vill ta med sig Linus dit han ska så att jag och Eddie får några timmar för oss själva!

Klockan 00:44:
Linus fick stanna hemma. Jag tror att det gick hyfsat bra, han verkade lugn och fin!
Vi gick på bio och såg premiärvisningen av "Se upp för dårarna", käkade en massa pop corn och skrattade och grät om vartannat. 13-åriga Eddie, 21-åriga Jakob och 29-åriga jag var helt överens om att den var otroligt bra!
Thomas är på andra sidan Västerbron och dricker öl med killarna på Runiusgatan!

Thomas har fått en gädda på kroken!

Har jag sagt hur mycket jag längtar till sommaren??!!

Idag har jag haft tentaskrivning i svenska. "Dagens språksamhälle", en mastodontskrivning som aldrig ville bli klar. Skönt att jag hade pluggat ordentligt, jobbigt att jag inte hade pluggat på uteslutande rätt grejor. Jag missade följande begrepp:

synkronisk
innovation (ur ett språkligt perspektiv alltså...)

Imorgon kommer lillebror Eddie hit! Nice!

Min lillebror Jonathan har en hemsida där han har skrivit följande idag:

2007-02-21

Vi vill Gratulera min far, Jan Jönsson, som ska bli pappa igen!
I september är det tänkt att barn nr 6 ska komma till världen.
Ett stort grattis från oss!
// Jonathan och Anna

"Halv"-syster eller bror nummer 6 är på väg. Grattis.

Inte jag ...ännu.

Denna kvinna fotograferade jag på en jordgubbsfestival i Oxnard, Kalifornien.

Jag har ett hål i min mage. Ifrån hålet hör jag röster som ropar på choklad, mjölk, pasta och allt det där jag försöker få ett normalt förhållande till. Men så fort jag ens tänker tanken att jag från och med nu ska tänka på vad jag äter eller att jag från och med nu ska börja träna regelbundet så reagerar kroppen utan min intellektuella medverkan. Som om hjärnan kopplas till autopilot och säger till kroppen:

Ägaren till denna gigantiska arbetsplats för oss celler har beslutat att varsla de fettceller som befinner sig alltför långt ifrån väsentliga organ. Vi ber därför alla som är berörda av detta beslut att kämpa för sin rätt och sitta ihop med varandra. Här på huvudkontoret har vi agerat så fort vi kunnat och kan redan nu presentera en handlingsplan gällande hungerskänslor och ökat sug.

För ett par månader sedan påbörjade jag ett viktprogram och lyckades på några veckor att gå ner närmare fem kilo. Tills jag helt oskyldigt bestämde mig för att ta en paus. Vågen verkar först inte reagera på mitt fuskande och jag hade ju naturligtvis avsikten att snart vara back in business igen. Men nä. Nu har pausen varat i tre veckor och jag äter som en galning. Jag har såklart inte vågat kolla om jag gått upp alltihop, men det känns nästan så. Shit, inte några tidigare graviditeter i bagaget att skylla på, inte ens 30 och har fluffigt, skvalpigt fett på magen. Åååh, nu hör jag den där rösten igen.. Hallååå, kan man få lite glass här nere, eller??? Jag känner hur min hjärna jobbar hårt för att tysta rösterna, men samtidigt sänder den signaler till min mun att vattnas. Jag vet (?) att jag kan och borde stå emot, men va f-an, en liten glass? Okejrå, hålet, här kommer glassen! Men bara lite...

Imorgon är det dags. Min första tenta. Sedan i mitten av januari läser jag svenska på Stockholms universitet. "Vadå? Du kan väl redan svenska?" säger förvånande många. Jovisst kan jag det, men det finns nog en och annan som skulle kunna ha både tre och fjorton kommentarer om mina grammatiska tillkortakommanden, om hur jag skulle kunna förbättra mitt vokabulär eller om hur jag anpassat mitt skrivande till de svenska skrivreglerna. Lite av charmen med en blogg anser jag är just det personliga. Såvida man inte skriver en blogg om svenska språket eller redogör för svensk språkvård är min åsikt att man får skriva precis hur man vill. På torsdag börjar en ny delkurs. Om svensk grammatik. Det ska bli riktigt roligt. Faktiskt. För även om jag tycker att man får skriva precis som man vill så har jag en längtan efter att behärska språket så pass mycket att jag vet när jag gör fel och inte. Viss skillnad trots allt.

Råkade bläddra i en bok av Linda Skugge idag. På biblioteket vid Medis. För länge sedan läste jag boken "Fittstim". Ungefär vid samma tidpunkt flyttade jag och Thomas till Solna och blev granne med "pittpampen" Stig Malm (-det var Gudrun som hittade på det). Shit vad denna Linda verkar arg och trött på en massa. Jag tänker iallafall fortsätta att spendera sjukt mycket pengar på rakhyvlar, hårbortagningskrämer pincetter och vax. Men jävlar vad det sved i somras. När hårbortagningskrämen hamnade på ställen där den ABSOLUT inte skulle vara. Mitt råd är därför: avlägsna hur mycket eller lite hår du vill, men följ för guds skull instruktionerna på förpackningen!

På café
Juicen smakar charterresa.
Gatan utanför fönstret är skitig och sandig.
Snön ligger kvar lite här och där. Som på nåder.
Radion skvalar och det är hemtrevligt.
Mackorna är billiga.
Juicen smakar charterresa.
Tanten bakom disken heter inte Dagny, snarare Gülan.
Hon säljer tårtbitar med bilder på fotbollar och nallar.
En kille äter semla. Till frukost.
Jag dricker apelsinjuice med semesterminnen.

Plötsligt händer det.

Livet faller på plats och man börjar se sig själv och sin omvärld ur ett annat perspektiv. Man kan påverka men inte på något sätt skynda på den process som leder fram till ens uppvaknande. Går det för fort kastas man obarmhärtigt tillbaka till ruta ett och man tvingas tänka efter hur man ska gå vidare när man återigen hunnit fram till det ställe man förra gången ville stressa förbi. Att närma sig trettio är en befrielse. Livet får falla på plats och jag väljer att vara glad istället för ledsen. Jag vågar se fram emot nästa sekund, nästa dag och nästa år. Jag är jag. Det räcker.

I en påse med etiketten "arkiverat" lägger jag minnen som gör ont, känslan av att inte räcka till och naiva drömmar om den perfekta tillvaron. Jag arkiverar även några minnen av personer som stått mig nära. En del människor har förmågan att göra intryck som dröjer sig kvar ...ibland utan att de själva vet om det. Tack för att ni finns och fanns där. Jag vill påpeka att arkivera inte är synonymt med att glömma.

Här och nu. Underbara känsla.