minus
1. regn, regn, regn
2. mensvärk
3. beach 2007 är här. jag missade tåget
4. lillebror har öroninflammation
5. lilla hunden är i puberteten

plus
1. efter regn kommer solsken
2. mens = ?
3. man kan missa andra tåg här i livet...
4. lillebror är här
5. lilla hunden är fantastiskt söt när han sover

En dröm ger åt tanken vingar
Den blir verklig då
I drömmen du allt betvingar
Och allt du vill ha kan du få
Och om du på lyckan väntar
Så kan du finna den en gång
Fast om ditt hjärta kanske gråter
så kommer drömmen åter
Och kärleken vaknar en gång

Så vackert...

Kom att tänka på den där askungen när jag stod ute i förrådet med damm i håret och en dreglande hund hängandes i knävecken.

Måndag. Mitt i sommaren och jag är ledig. Tänkte städa, men har hamnat i en farlig couch lock. Hur kan det kännas så tydligt i varendaste liten fiber i kroppen att det är måndag? Förr, när jag arbetade så många timmar per vecka att jag på allvar trodde att man levde för att gå till jobbet, längtade jag till måndagarna -då började veckan om på noll och ingen kunde säga att man (=jag) hade jobbat för många timmar ...ännu. Numera är måndagarna en trist påminnelse om att helgen är slut.

När jag läser raderna här ovan inser jag att jag börjar närma mig en alldeles normal människas syn på arbete och ledighet. För visst är det väl sunt att börja ogilla måndagar?

GLAD MIDSOMMAR!!

vi firade med lax, färskpotatis, nubbe, vänner och goda (?) drinkar

Äntligen! Nu är det sommarlov på riktigt, var just inne på hemsidan för mina studieresultat och kan konstatera att jag fixade vårens 20 poäng i svenska!
Kursen bestod av fem delkurser: "dagens språksamhälle", "grammatik i text", "skriva", "tala" och "samhällets texter och samtal". "Samhällets texter och samtal" var den längsta kursen och svårast näst efter grammatikkursen. Grammatiken vi läste var i-n-t-e som i grundskolan. Även om jag kände igen ett och annat begrepp så kände jag mig som en total nybörjare. Konstigt eftersom man/jag oundvikligen använder den hela tiden. Men det är väl en sak att kunna köra bil och en annan att berätta hur den fungerar... Det är en fin linje mellan roligt och hopplöst ibland när man inte fattar något alls men fortsätter att plöja bok efter bok för att hitta en förklaring som man kan ta till sig. Alla dessa forskare och deras teorier... Om man får en snilleblixt och drar egna slutsatser om sitt ämne kan man inte hävda att man själv kom på det eftersom det är den forskare som först publicerade tanken som äger den. Typ. Nu vill jag inte på något sätt förhäva mig och påstå att jag har kommit med några sådana egna påståenden, men det är liksom en implicit regel att minnas om några sådana skulle poppa upp i min hjärna.

Först: sommarlov.

Skriver några rader från Linköping där jag har varit i en vecka. Att vara här är en resa in i det förflutna.
Vi bilar genom den östgötska landsbygden och stirrar ogenerat in i okända människors trädgårdar, sommarhus och nybyggda villor. Att komma ut ifrån Stockholm är nyttigt. Här ute i landet bor det en massa människor. Som inte behöver tänka på vilken sida av rulltrappan de bör stå på i tunnelbanan. Det blir plötsligt uppenbart varför politiker och andra som vill sprida budskap besöker människor där de bor. Det är där man kan påverka och så ett litet frö till förändring. När man befinner sig härute bland åkrar, nedläggningshotade lanthandlar, trimmade bilar och korvkiosker där ungdomarna hänger i brist på fantasi och sommarjobb, då känns Stockholm väldigt långt borta.

Mina egna minnen kommer till liv när vi passerar fotbollsplaner där jag brukade jaga bollen som mittfältare, kompisars sommarstugor och hus där gamla pojkvänner bott. Vägar där jag brukade övningsköra och ställen i skogen där jag tältat.

Vi svängde in på en liten väg efter kyrkan i Tjärstad. Som liten brukade mamma tillbringa somrarna här med sina syskon och föräldrar. För att inte störa de nya ägarna stannade vi intill en bondgård några hundra meter tidigare. Plötsligt kom det fram en man i femtioårsåldern och knackade på rutan. Mamma vevade ner och tittade på honom. "Kan jag hjälpa er med något?" undrade han. Mamma förklarade att hon brukade hålla till nere i huset vid vattnet som barn. Han visste naturligtvis genast vem hon var. De hade träffats när de var små. Det visade sig att han var en av sönderna på bondgården där vi stod. Föräldrarna var nu för gamla och han hade tagit över. Ungkarl och inga barn. Oskuld? Han bodde kvar i huset pappan byggt till honom på den egna marken. Han ursäktade sin trädgård och sa att det hade varit mycket med höskörden, men att han skulle ta sig an trädgården nu till midsommar. När vi senare passerade huset såg det obebott ut.

Vi åkte vidare. Genom skogar och runt sjöar.
Vi fortsatte att stirra in i folks fönster. Jag undrade om Martin Timell, "Roomservice" och "Extreme home makeover" har tittare här ute. I fönstren sågs lampetter och tygblommor, kitchiga porslinshundar och en och annan katt (levande). Trädgårdstomtar, porlande fontäner och plastrådjur pryder gräsmattorna. På de inglasade verandorna satt kvinnor med permanentat hår i tajta shorts och tvärrandiga t-shirtar.

Så svenskt.

Vi handlar hinkar med galet billig Kinda-gurka direkt från fabriken.

Jag känner mig hemma
och jag längtar samtidigt hem till Hornsgatan,
men bara litegrann.

sommarbilder

vattendroppar på vassblad

anna slutar 5:an

eddie slutar 7:an

jakob i finaste kostymen

kräm och mjölk på baksidan