Läste just en krönika på sourze.se. Författare var Linda Rosing och ämnet var Linda Rosing. När man ständigt konfronteras med hennes ansikte på löpen kan jag inte låta bli att undra hur den tjejen mår. Egentligen. Hon verkar ha ett aldrig sinande behov av att höras och synas i media. Vem är hon bortom skvallerpressens vinklade skriverier? För mig får hon ta hur stor del av uppmärksamhetskakan hon vill, faktum är ju att om ingen brydde sig om vem hon är eller vad hon gör och därmed inte skulle kommentera hennes inlägg eller köpa tidningar där hon viker ut sig eller uttalar sig, så skulle hon kanske inte vara så intresserad längre. Det JAG reagerade på är att hon skriver:

"Jag är 32 år och har varit med i den här utviksbranschen i många år. Jag känner alla som jobbar i den här branschen och jag vet hur man måste marknadsföra sig för att få ett känt namn. Här i Sverige hjälper man inte en snygg framgångsrik tjej eller kille. Här får man inte sticka ut utan alla ska se likadana ut och ha samma lön annars blir man direkt sparkad på. Den äckliga svenska avundsjukan - JAG HATAR DEN. Jag får ofta höra att jag är osvensk! Jag blir lika glad varje gång. Jag tycker man ska glädjas och ge beröm till någon som har lyckats, man ska lyfta och berömma en som det går bra för. Inte tvärtom, vad är det för land vi bygger upp, med all avund och allt hat? Är det så vi ska leva? Inte konstigt att var och varannan äter antideppressiv medicin."

Hon är så arg, så besviken på allt och alla! Om hon verkligen inte brydde sig om vad folk tycker, varför måste hon då hela tiden basunera i ut media vad som är viktigt och vad som är seriöst i hennes liv. Varför måste hon skriva en lång krönika i en nättidning om att hon inte bryr sig? I juli svarade hon på frågan om vad hon skulle göra på semestern:
- Jag ska ha semester i september. Jag planerar en Karibienkryssning med Fadde, en lyxsemester i två veckor.Vid tiden för sin planerade semester var hon med och fajtades i politikens värld:
- Jag kommer att hoppa på politiken och ställa upp i riksdagsvalet 2006, säger hon till VLT:s nätupplaga i augusti. Detta är ett stort beslut att fatta. Jag får ju i så fall ge upp mitt nya jobb (som marknadschef) och satsa på det här istället, säger hon.
Snabba vändningar! Det är ingen idé att försöka hänga med. Jag slutar här. Detta är det första och sista jag någonsin kommer att skriva om Linda Rosing. Hon gör sin grej och jag gör min. Precis som alla andra. Lycka till tjejen, hoppas att du hittar din plats någon gång! Jag ska fortsätta leta efter min...