När tröttheten ligger över en och man går omkring som i ett töcken... då finner jag lite eller ingen inspiration till att göra något överhuvudtaget. Som nu. Dagarna efter en tenta är jag helt lost. Så trött att jag undrar om jag är sjuk på nåt sätt. Förmodligen är det kombinationen av att vara trött och att man efter en skrivning slappnar av och därmed tillåter sig själv att känna efter. I vilket fall som helst så har torsdagen och fredagen passerat utan några större insatser från min sida. Ett par seminarier, mysiga hemmakvällar och -faktiskt- lyckad shopping. Shoppingen höll dock på att sluta i tårar, men jag gav inte upp och tänkte istället att det alltid finns någon som har större problem än vad man själv har, med att hitta kläder alltså, och om man inte ger upp så finns det nån söt liten topp eller ett par toksnygga brallor som väntar på en någonstans. Så var det. På en krok i ett avlägset hörn av Gallerian på Hamngatan hängde ett par jeans och väntade. När jag såg dem tänkte jag först inte prova dem eftersom det är omöjligt att hitta jeans som är smala i benen och stora i midjan. Men de följde med mig in i provhytten tillsammans med några andra plagg. Jag stoppade ner fötterna i benen på brallorna och tänkte att om de är så här tajta i benen kommer det att bli katastrof när jag ska knäppa gylfen. Sen hände det otroliga. När det var dags att dra upp dragkedjan viftade någon vänlig kraft med the magic wand och vips så satt brallorna på plats. Gylfen uppdragen. Knappen knäppt. Lagom höga i midjan. S-n-y-g-g-a b-a-k-i-f-r-å-n. Helt otroligt. Jag köpte dem. Två par. I olika färger. Tillfällen som dessa ska man ta vara på.