Måndag. Igen!!
10-12: Seminarium på universitetet om fraser. Det är med skräckblandad förtjusning som jag går på dessa seminarier. Det är underbart att kunna identifera nominalfraser, huvudord och framförställda attribut, men hur i hela friden ska jag lära mig alla undantag?? Antingen är jag koko i hela bollen eller så är det helt enkelt hyfsat svårt med grammatik. Jag har en känsla av att det är en invecklad kombination av de båda. Intellektuell eller inte, jag tänker inte ge upp (känns som att detta börjar bli något av ett mantra för mig -vad är jag rädd för, egentligen?) . Skönt iallafall att bästa Lorentina kom förbi med lite bullar från Pressbyrån så att vi tillsammans kunde äta oss höga på socker och diskutera våra i-landsproblem.





Jag var dessutom tvungen att erkänna för henne att jag köpt ett par likadana skor som hon hade förra året (säger ju lite om hur trendig jag är...). Faktum är att jag redan förra våren gick och kollade på dessa fina Vagabond-dojjor men vågade inte köpa dem när jag såg att Lorentina hade köpt ett par. Gissa om jag blev glad när de var med i årets kollektion också! De är enligt min trendmedvetna vän en aning omgjorda i årets design, så kanske vågar jag ha dem på mig även i hennes sällskap...

Den söta lilla hunden ligger i skrivande stund på golvet alldeles intill den stol jag sitter på. Livet vore riktigt trivsamt och jag skulle kunna uppskatta honom på ett mycket kärleksfullt sätt om det inte vore för att att han ligger där och pruttar. Likt en gammal miljöfarlig fabrik i Gelsenkirchen ligger han där och släpper ifrån sig gaser som borde vara döskalle-märkta. Jag vet nog vad det är som luktar. Jordnötter och tulpaner som processats tillsammans med Mando Diaos förra skiva. Klart det luktar illa när det ska ut. Den söta lilla hunden försökte i vår frånvaro nämligen att trasha hela vår lägenhet . Medan jag var på seminariet och Thomas var på jobbet lyckades han (Linus) återigen vända upp och ner på det mesta som inte sitter fast eller är upphängt i taket. Damn little doggy. Lika tröttsamt som det är när han inte kan vara själv längre än fem minuter, lika underbart är det när han ligger där på golvet och sover sött. När han inte pruttar tulpanpruttar alltså.