Jag var uppe supertidigt (mja.. klockan 7 iallafall..) för att duscha, äta frukost och hinna gå en långpromenad med Linus innan jag skulle iväg till universitetet. 9:30 satt jag på tåget och hoppades att han skulle klara sig till 12. Han var lugn som en filbunke när jag gick hemifrån och hade lyckats rivit ner allt som inte är fastskruvat i väggen (kläder, skor, post, bajspåsar och koppel) när Thomas gick förbi för att kolla till honom två timmar senare. Ok. Igår var han hemma i ca 45 minuter själv och det gick bra. Idag var han hemma i två timmar själv och det var för länge. Alltså, vi får fortsätta öva, öva och öva. En dag kommer han att vara så van vid att vara själv att han ber oss gå hemifrån ett tag så att han kan ta hem några hundpolare och bjuda på vatten och ben. Typ.