Jag börjar komma ifatt. Äntligen. Under de senaste två veckorna har jag tyvärr missat ett antal seminarier på universitetet (japp, det har att göra med den söta lilla hunden) och har inte haft vare sig tid, ro eller ork att läsa all litteratur hemma. Men nu känns det som om jag börjar förstå. Ett och annat samband har fastnat i min hjärna och jag börjar sakta kunna urskilja en struktur. Jag älskar strukturer! Jag älskar när man kan lägga pussel med kunskap och bitarna liksom flyger på plats av sig själva i takt med att man börjar se motivet. Om jag ska vara riktigt ärlig så vill jag härmed erkänna att jag knappt kunde någon grammatik alls när jag började denna kurs. Jag har tidigare förlitat mig på min sk. mentala grammtik, dvs. den som man har inbyggd och som kan liknas vid ett språkligt gehör. Detta har medfört att jag fått läsa allt väldigt grundligt, jag menar, det är ju lättare att förstå hur fraser och satser ska analyseras om man vet vilka ordklasser de består av...

Idag har jag gått den sedvanliga långpromenaden med Linus. Förvisso bara till och i Tantolunden, men det var riktigt trevligt och Linus fick gå lös hela tiden. Vi träffade en annan hund+ägare som vi gjorde sällskap med kors och tvärs över hela parken. Superskönt, trots det grå vädret. Väl hemma upptäckte jag att den söta lilla hunden var smutsigare än någonsin, han blev inte renare av att torkas från nos till tå med en handduk och då var enda lösningen att kliva in med honom i duschen. Han tyckte att det var sådär. Men ren och superblank blev han. Och kokosdoftande. Så nu går han omkring och luktar som en badstrand vid medelhavet, den söta lilla strandraggarvalpen. Eller "balpen" som vår latino-granne kallar honom.