Tankar på hundpromenad
En talgoxe sitter i buskarna och pickar, den påminner om barndomen... Jag minns när jag som barn var hemma hos farmor och farfar och tittade ut genom fönstret vid balkongen. Där brukade det sitta en talgoxe. Och körsbärsträdet, det enorma körsbärsträdet med de underbara bären. Vi plockade så långt vi nådde. Farmor lät bären längst ned sitta kvar så att jag kunde nå själv. När de var slut höll hon ner en gren så att jag fick plocka några till.

Om jag skulle stanna över natten bäddade farmor ner mig i bäddsoffan när jag skulle sova. Vi rullade tillsammans ut madrassen från soffans rygg och vips så hade jag en säng. Det luktade så gott om kudden och täcket. På morgonen låg jag där och ropade på farmor. Jag ville bara veta om klockan var nio än. Hur långt var det kvar? Fick jag slå på tv´n? Skulle de gå upp snart? Till sist fick jag en väckarklocka att titta på och farfar och farmor lärde mig hur visarna skulle peka innan jag fick ropa. Och ja, jag fick gärna slå på tv´n, så skulle farmor göra frukost när hon vaknat. Ingen tid fick gå till spillo. När jag var hemma hos dem ville jag ta vara på varje sekund. Jag lekte med barbiedockorna som låg i det lilla skåpet i vardagsrummet, ritade och spelade på den elektriska orgeln. Ibland kom farfar och busade med mig. Han brukade göra en massa knäppa miner som jag fnissade åt. Farfar och jag hade nästan likadana fötter och på sommaren tävlade vi om vem som var mest solbränd.

Åren gick och plötsligt är jag vuxen. Hemma hos farmor och farfar tycks tiden ha stått stilla. Där finns fortfarande spåren av min barndom kvar. Jag hoppas vi ses snart, jag längtar efter att dricka varm choklad och äta äggmackor med er -mitt i natten, såklart.

på den tiden hade jag en trendig lugg