Livet via datorn
Jag pratade med ett par av mina klasskamrater häromdagen och insåg att jag plötsligt blivit väldigt gammal -åtminstone i deras ögon. Jag tillhör dem som inte hade tillgång till sms, msn, dvd och w.o.w när vi växte upp, i min värld hette det snarare iogt-nto, Karle if och L.A.S.S. När jag förklarade för dessa unga varelser att vi på den tiden var tvungna att gå hem eller uppsöka en telefonautomat om vi behövde ringa till någon, så himlade de med ögonen och sa "men, hur gjorde man om man var kär i nån då???". Ja, hur gjorde vi? Jag vill minnas att det liksom hände irl. När jag nu nyss pratade med en vän på telefon hörde jag mig själv säga, "hur mår du, jag såg på msn att du var sjuk".

iogt-nto: åkte på läger med dem varje sportlov ända tills jag började högstadiet ...och hör och häpna, jag erlade ett nykterhetslöfte!
Karle if: det var där min fotbollskarriär började -och slutade.
L.A.S.S: Linköpings Allmänna Simsällskap. De lärde mig att koka kaffe i barnbassängen och titta på nakna tanter i omklädningsrummet.